Perfect is good enough

Det finns flera tillfällen i livet då man kommer fram till att man kunde varit bättre. Att all tid och kraft man lagt ner på något inte alls var tillräckligt och att man kunde ha gjort mer. Det är oftast dom sakerna man ångrar. Min psykologilärare sa här om dagen att "good enough is perfect" men hur kan det vara så? Om jag inte ger allt jag kan men får bra resultat, då borde det väl inte anses vara perfekt eftersom jag kunde gjort bättre. För perfekt i min värld är att resultatet av någonting inte kan bli bättre än vad det är eftersom det redan är så bra som det någonsin kan bli med de förutsättningar som finns. Alltså skulle jag vilja säga att "perfect is good enough". Så om jag ger mitt allt och kämpar det bästa jag kan med det förutsättningar jag har och resultatet blir skit så borde det anses som perfekt eftersom det var det bästa jag kunde ha gjort. Det får alla krav på att man alltid måste uppnå högsta resultat i allt att minska lite för det är inte själva resultatet i sig själv som är viktigt, utan hur man fick det.